Är ENL allvarligt?

Men är ENL verkligen en allvarlig biverkning?

Till att börja med vet ingen egentligen hur många som lider av ENL. Enligt Crawford gjordes en folkundersökning där man fann bara 0,2 procent ENL-fall bland en befolkning där 3 procent hade lepra. Colin Crawford har själv undersökt ett kustområde i Tanzania och funnit 5 procent ENL-fall bland de leprasjuka. Det stöds av siffror från Nepal på 5,9 procent ENL-fall bland en grupp leprasjuka.

ENL förekommer bara i MB-lepra och bryter ut cirka sex månader efter det att MDT-behandling satts in. Då har alla yttre tecken på lepra försvunnit och andra människor kan inte se att den sjuke lider av lepra. Personen i fråga kan leva ett helt normalt liv utan att riskera utfrysning från omgivningen. Enligt Crawford cirkulerar siffror på uppemot 50 procent ENL-fall bland de leprasjuka. Dessa siffror stammar från gamla spetälskekolonier. Idag behandlas patienterna i sin hemmiljö i öppenvård. Andelen ENL-fall ligger rimligen närmare en siffra på en tiondel av antalet leprasjuka bland befolkningen i området. Antalet patienter som verkligen skulle behöva thalidomid är alltså långt ifrån så stort som förespråkarna antar.

Många läkare hävdar att ENL leder till lungbesvär; (amyloidos) och att detta rättfärdigar användningen av thalidomid och/eller starka cortisonpreparat. Men Crawford pekar på att patienter som har MB-lepra och ENL har aldrig haft högre dödlighet jämfört med MB-patienter som inte har ENL. Andra komplikationer som sägs orsakas av ENL; artrit och iritis har Crawford aldrig sett hos sina patienter.

Om de här komplikationer var vanliga och allvarliga, skulle det vara en smal sak att hitta tillräckligt många patienter för en jämförande studie mellan thalidomid och cortison. Ingen sådan studie har gjorts, säger Colin Crawford ampert.