Aktuellt för medlemmar


Nu är FfdN:s Livsstilsutbildning för Dig med extremitetsskador avslutat! Till våren 2016 redovisas resultaten här.


Nyheter



Länkar

Kunskapscenter
www.Ex-Center.org

Bräcke diakoni
www.brackediakoni.se

Hjälpmedelsdatabas
www.TipBase.org

Dysnet - The online Dysmelia Network

 

DEL 2

Här kommer nu fortsättningen på berättelsen om min och Fredrik bostadsanpassning. När jag lämnade er kära läsare lackade det mot jul och vi hade fortfarande, efter en och en halv månad, inget fungerande kök eller badrum.

Hösten hade gått åt till att springa på byggvaruhus, titta i olika broschyrer samt att välja material och färger. Så många byggvaruhus blev det inte som tur var, det hade vi aldrig orkat med två småbarn. Redan under våren ägnade vi en halv dag åt att besöka något som heter "Byggtjänst" där vi febrilt plockade på oss allt i broschyrväg vi kunde tänka oss behöva. Sen följde åtskilliga möten och telefonsamtal med min pappa och vår snickare som också var huvudentreprenör för hela ombyggnaden av köket och badrummet. Han i sin tur hade fullt sjå att samordna de andra hantverkarna, så som rörmokare, elektriker, golvläggare, kakelsättare, målare m fl. Sen var det bara att hålla stortårna för att utlovade leveranstider skulle hålla. Som kuriosa kan jag nämna att en av leverantörerna, där vi hade en stor beställning, hade leveranstider på ca 11 veckor.

Sista helgen i oktober flydde jag fältet och tog barnen med mig ut på landet till mina föräldrar.
Fredrik och hans pappa skulle nämligen riva upp golvet i köket och lägga in vattenburen golvvärme. Eftersom vi fick golvvärme i badrummet beviljat som bostadsanpassning men inte i köket så kände vi att om vi inte själva fixade det nu när hela golvet ändå skulle rivas upp så skulle vi komma att ångra oss djupt.

På måndagen kom hantverkarna och rev ur badrummet och resten av köket. För att försöka slippa att få byggdamm i hela huset stängde vi av en del av huset, barnens rum, hall, gästtoalett och badrum. Köket var vi tvungna att gå igenom för att ta oss från groventrén och tvättstugan till vardagsrummet, sovrummet och övervåningen. Oskar fick flytta upp på övervåningen och Emma sov då fortfarande hos oss. Vardagsrummet förvandlades till lekrum. Vi flyttade ut micron, kaffebryggaren och en inlånad kokplatta till tvättstugan. Om vi inte hade haft så stor tvättstuga med dusch och en extra toalett hade vi inte kunnat bo kvar under ombyggnaden.

Hantverkarna visade sig vara jättemysiga och bra att ha och göra med. Barnen blev snabbt kompis med vår snickare, Jonny. Han vande sig fort vid att ha två små åskådare. Mestadels var de ju på dagis, utom på fredagar då jag är ledig. Fredrik är egen företagare och har sitt kontor på övervåningen. Man kan säga att han jobbar hemma ca tre dagar i veckan. Alltså fanns det oftast någon hemma på dagarna. En stor fördel med att vara hemma dagtid var ju att man fanns till hands för frågor och strul som måste lösas. Hur bra arbetsbeskrivningar och ritningar man än har så verkar det alltid finnas frågor och oklarheter i alla fall. Genom att vara hemma undvek vi en hel del tokigheter. Fredrik diskuterade gärna med hantverkarna, lånade ut verktyg och fungerade ibland som hantlangare. Så här i efterhand kan man se att hans jobb blev lidande under den här perioden.


En vecka före jul, en sen fredagseftermiddag, hände något som fick luften att gå ur oss fullständigt. Golvet var klart och alla över- och underskåp var på plats. Vi fick plötsligt för oss att vi skulle packa upp den specialbeställda köksbänken och provlägga den. Vi var ju nyfikna! Så fort Jonny och Fredrik lyft den på plats upptäckte vi till vår stora fasa att den var 6 cm för kort. Bänken var specialtillverkad och var 12 cm djupare än normalt, för att vi ska få en större arbetsyta. Vad hade gått snett? Det visade sig att de hade läst fel på ett mått på ritningen vid tillverkningen. Jag nämner inga namn. Det var bara att beställa en ny och vänta en månad till. Alla merkostnader fick företaget som tillverkat skivan stå för. Det var ju inte bara material- och tillverkningskostnaden för den nya bänkskivan utan också de merkostnader som Jonny fick p g a att han blev försenad. Han hade ju andra jobb att ta hänsyn till.

Köket blev nästan klart till jul, så när som på den för korta bänken som fick ligga kvar provisoriskt. Vi fick t o m kakel lagt tre dagar före jul när de var helt säkra på att kunna byta bänkskiva utan att knäcka kaklet.


Nästa rysare handlar om duschen. Vi hade valt en dusch med touch-kontroll-knappar för att slippa tvål-halkiga kran-vred. Det bästa med det hela var att man till själva duschpanelen kunde koppla en extra touch-kontroll som jag ville ha i golvnivå. Det bör också tilläggas att den görs av en tysk firma. Duschen finns för övrigt i EX-Centers tips- och idédatabas. Andra FfdN-medlemmar hade talat sig varma för den. Jag och pappa var och tittade på den på ”Badrumsspecialisten” här i Stockholm för att prova den och försäkra oss om att den kunde inhandlas med den extra kontrollpanelen. Det skulle inte vara några problem. Jag fick broschyrer och beställningsnummer. Den här typen av dusch anses säkert av en oinvigd handläggare på kommunen som lyx. Tack vare EX-Center och EX-Centers arbetsterapeut medicinska intyg ifrågasatte vår handläggare aldrig valet av dusch.

När så duschen anlände och skulle monteras strax före jul begrep ingen av hantverkarna eller vi själva hur den extra kontrollpanelen skulle kopplas ihop med duschpanelen, det fanns helt enkelt inget uttag. Leverantören hade bara skickat fel trodde vi. Sen följde flera samtal med leverantören där vi förklarade problemet och de lovade att sända oss en ny så fort som möjligt. När den nya kom skyndade vi oss att packa upp den. Den var exakt likadan som den förra. Efter mycket om och men kom det fram att den varianten med extra kontollpanel inte längre tillverkades. Återförsäljarna i Sverige kände inte till det. Företaget hade klantat sig rejält. Det hela slutade med att företaget nere i Tyskland fick specialtillverka en åt oss.

När så den korrekta äntligen kom hade den en annan design på kontrollpanelerna vilket gjorde att hålet som var utskuret i kaklet i golvnivå inte längre passade utan måste göras om.


Så återstod då den sista etappen av bostadsanpassningen, nämligen att sätta in kodlås i de båda entréerna och att byta ut den gamla vipporten i garaget till en motoriserad port med sändare. Det hela låter hyfsat enkelt, men vårt grannlarm gav våra låstekniker en hel del huvudbry. Vi är fyra hus som är anslutna till ett grannlarm och vi önskade av naturliga skäl att vara kvar i det. Larmet skulle sättas på och stängas av med kodlåset vid groventrén eller med dosan i bilen. Innan ombyggnaden larmades huset med ett sjutillhållarlås i min huvudhöjd. Problemet var bara att våra låstekniker aldrig hade sett den här typen av larminstallation och att larmfirman inte längre fanns kvar. Efter att killarna hade klurat, funderat och slitit sitt hår, gick det i alla fall till slut.

Vi ansåg oss behöva en isolerad tak-skjut-port till garaget. Kommunen beviljade vad en ny oisolerad vipport skulle kosta eftersom vår handläggare ansåg att vår tunga gamla isolerade port som var lite otät i kanterna kunde likställas med en oisolerad. Den överskjutande kostnaden skulle vi stå för. Sedan föll det sig lite olyckligt att det blev fel i offerten från låsfirman. Där stod det offererat en oisolerad takskjut-port. Vid det här laget var nog både jag och Fredrik rätt så trötta för vi upptäckte inte felet utan godkände offerten som sedan kommunen beviljade bidrag efter. En dag när vi kom, hem efter jobbet hade våra låskillar satt in en oisolerad garageport. Vi insåg snabbt att vi inte skulle kunna ha den, det skulle bli svinkallt i garaget. Fredrik kastade sig på telefonen och berättade om missödet och tro det eller ej så lyckades han förhandla sig fram till att kommunen faktiskt skulle stå för mellanskillnaden mellan en oisolerad och isolerad port. Efteråt lär handläggaren ha sagt, med viss humor, till EX-Centers arbetsterapeut i telefon att Fredrik var en hård förhandlare.


Vi hade tur som fick en vettig handläggare på kommunen som det gick att resonera med och som faktiskt förstod vad det handlade om. Han sa flera gånger att han tyckte att det var både roligt och lärorikt att träffa oss. Resultatet blev lysande. Vi är verkligen helnöjda. Anpassningarna underlättar verkligen min vardag och jag känner att jag sparar på min kropp så gott det går. Det kändes bra att ha EX-Center i ryggen. EX-Center kan ju tipsa om nya bra grejer som kommer ut på marknaden och om vad man har rätt till att få som bostadsanpassning och vad man definitivt ska låta bli att bråka om. Det är nog bra om man är medveten om vad man ger sig in på när man söker bostadsanpassningsbidrag och vilket hästjobb som faktiskt ligger på en själv. Så här i efterhand, när man ser resultatet, är det absolut värt det flera gånger om.

Åh, vad skönt det var när allt blev klart. Vi hade levt med hantverkare i drygt fyra månader. Fast varje dag i en hel veckas tid frågade Emma vid frukosten om inte Jonny skulle komma snart.
Han hade nästan kommit att bli som en extra familjemedlem.

Tillbaka till toppen

Tillbaka till toppen