Dra slutsatser

Slutsatsen blir att:

Tesen att dapsone leder till ökad resistens hos leprabacillen kan ifrågasättas. Det medför att MDT-behandling inte behöver vara den allena saliggörande behandlingen. MDT-behandling under långa tider ökar risken för ENL markant. I och för sig kan det kan vara så att thalidomid motverkar ENL. Men ENL är ingen allvarlig biverkning och drabbar mycket färre personer än som tidigare ansett. Och även om patienten har symtom på ENL finns alternativ medicinering som låga doser dapsone i kombination av låga doser cortisonpreparat och/eller clofazimine. Dessutom finns phenazin, som inte orsakar pigmentförändringar och fusidinsyra.

Som synes finns alternativen till thalidomid. Men thalidomid är billigast att tillverka och därför används den. I gamla tider samlades de leprasjuka spetälskekolonier. Då gick det lättare att kontrollera användningen av olika läkemedel. Den behandlingsformen är övergiven idag. Nu ska öppenvården svara för patienterna behandling i deras hemmiljö. Det är här problemen uppstår.