Aktuellt för medlemmar


Nu är FfdN:s Livsstilsutbildning för Dig med extremitetsskador avslutat! Till våren 2016 redovisas resultaten här.


Nyheter



Länkar

Kunskapscenter
www.Ex-Center.org

Bräcke diakoni
www.brackediakoni.se

Hjälpmedelsdatabas
www.TipBase.org

Dysnet - The online Dysmelia Network

 

England


Tom har vikt sitt liv åt konsten
Tom Yendall satsar allt på sin konst. Han förestår ett galleri i Selbourne men hinner också måla lite själv.

— Om jag skulle få chans till en armtransplantation tror jag inte jag skulle anta erbjudandet.

Det säger Tom Yendall, en av Storbritanniens 458 neurosedynskadade. Han är en erkänd konstnär som kör bil, åker slalom, rider och älskar att resa trots att han fötts utan armar.

När neurosedynkatastrofen härjade som värst i Storbritannien gick det fruktansvärda historier om desperata kvinnor som kastade sig på båten till Sverige för att få en abort - därför att det tagit ett litet oskyldigt piller mot illamående under graviditetens första månader. Känslorna hade piskats upp till den grad att snart sagt alla gravida kvinnor trodde sig föda fram ett "monster". Det var neurosedynkatastrofen som fick pendeln att svänga över i Storbritannien till förmån för en abortlag 1967. Men några av dessa "monster" fick chans till ett bra liv.

En riktig solskenshistoria
Tom Yendall kan berätta en riktig solskenshistoria. Han är inte bara glad över sin gåva att måla, utan är också gift, far till två underbara barn — sonen Joseph född 1991, och den senaste telningen är en liten dotter, Holly — och han går så långt som att säga sig vara tacksam över sitt handikapp.

Föredöme för andra
— Om jag inte hade fötts utan armar, hade jag kanske inte fått uppleva allt det jag fått uppleva. Jag har uppnått så mycket, varit ett föredöme för andra. Det är inställningen till livet och att söka det meningsfulla som är det viktiga. Inte om det råkar fattas en kroppsdel här och där.

Här håller Tom Yendel på att färdigställa målningen "Rosor i blom".

Tom Yendel har lite svårare att hinna med målandet nu när han har två små barn.

Naturligtvis var omställningen, att få ett handikappat barn, svår för familjen. Men de hade turen att stöta på en amerikansk läkare, Dr Wilkie som av naturliga orsaker fötts utan armar. Han blev ett föredöme och var ett gott exempel på att det går att leva ett rikt liv, även med ett handikapp.

Han säger sig aldrig ha upplevt det emotionella utanförskap och känslomässigt trasiga och torftiga uppväxtmiljöer som han förstått var hela barndomen för många neurosedynbarn i Storbritannien.

Tom känner t.ex. en mycket skicklig och framgångsrik advokat som har en neurosedynskada. Ännu idag nästa 40 år senare säger den mannens mor: "Jag önskar jag hade fått abort".


Mun- och Fotmålares galleri
Tom Yendall kommer fräsande i sin Volvo — som är ombyggd med fotstyrning —till sitt arbete. Han förestår Mun- och Fotmålares galleri i Selbourne, strax utanför Alton i Hampshire.

Organisationen Mun- och Fotmålande konstnärer bildades1956 av en tysk konstnär, Erich Stegmann, som hade blivit handikappad som barn. Han kastades i fängelse av nazistern,men lyckades fly från Tyskland och tog som sin livsuppgift att grunda en organisation som skullenunderlätta för andra handikappade konstnärer att sälja sina verk och på sätt leva på sin konst.

Tom Yendall ägnar också en hel del tid åt seminarier och föredrag för att öka förståelsen för handikappades situation. Tom tycker inte om den nedåtande attityd som många människor har gentemot handikappade. Han hatar uttrycket neurosedynoffer eftersom han inte anser sig vara något "offer" - utan en fullt fungerande människa.

— Låt mig prata med den mest inskränkte handikapphatare och på en timme ska jag förändra den skygglappsförsedde "normale" individens inställning till handikappade för gott.

— För det mesta är det de andra - de så kallat "normala" som har problem med sig själva. Inte den handikappade.

— I mina egna ögon är jag inte "handikappade". Jag känner, tänker, älskar. Precis som alla andra. Sådana här känslomässiga värden går att utrycka i ett skapande — en bild.

— Det jag målar är inte begränsat av hur jag håller penseln. Den enda begränsningen finns i mitt eget hjärta.

Föddes med en positiv livsåskådning
Tom Yendall föddes med något som kanske är till lika stor nytta som armar — en positiv inställning, en varm livsåskådning och en förmåga att älska sina närmaste. Han är yngst av fem barn och skämdes bort av alla sina syskon. Hans far var bagare och modern sjuksköterska. När Tom föddes i mars 1962 sa en bror: "Ja, han lär väl aldrig spela rugby i engelska landslaget — men kanske fotboll för Tottenham".


Lade proteserna på hyllan
När Tom började skolan fick han sina första gasdrivna armproteser- enligt Tom gav det honom ett utseende som en korsning mellan Robocop och en bepanstrad amerikansk fobollsspelare. Det andra protesparet var kosmetiskt, men det gick att röra armarna genom att svänga på kroppen. En dag fick han lov av sin mamma att gå till några skolkamrater. På vägen kom han underfund med att det gick att snurra armarna åt olika håll. Pojken gick vägen fram med armarna muntert roterande likt helikoptervingar när en bult i upphängningen gick av och vänsterarmen lämnade ärmen med överljudsfart för att dimpa ner på gräset framför en gamal dam som satt på en parkbänk och matade duvorna. Det blev slutet för protespar no 2 och vid 14 års ålder lade Tom proteserna på hyllan för gott — det gick lättare att klara sig utan lösarmar.

Tom Yendall gick i en specialskola, Treloar College i Alton, Hampshire, något som han säger gav honom en chans att utvecklas i sin egen takt - och han är förespråkare för speciella utbildningsmöjligheter för handikappade. Sedan blev det konstskola vid Brighton Polytechnic, där han mötte den kvinna som sedan blev hans hustru, Lucy — de gifte sig 1988.

Tom Yendell's målningar och teckningar är charmerande. Han är en skickig hantverkare med ritstift och pensel och har ett säkert öga för färg och form. Tom tror att han fått sin artistiska begåvning från sin pappa som var bagare och älskade att dekorera tårtor. Hans pappa måste ha begåvat honom med ett sjätte sinne för kökets fröjder också, Tom älskar att laga mat.



Tillbaka till toppen

Tillbaka till toppen