Första mötet den 30 oktober 1962

Aftonbladet den 24 oktober 1962 innehåller den första uppgiften om att föräldrar till neurosedynskadade barn bildat en förening. Det första allmänna sammanträdet med Föreningen för de Neurosedynskadade (FfdN) hålls den 30 oktober 1962. Suppleanter och revisorer väljs den 10 december och medlemsavgiften bestäms till 10 kronor. Redan från början blir FfdN en samlande punkt. Birthe Wilke, Doris och Paul Ekman, Ola och Maud Wikström, Sven och Harriet Gustafsson, m fl uträttar ett stort arbete för de skadade.

Föreningens bakgrund har varit att få klarhet i sambandet mellan Neurosedyn och skador, samt försöka komma i kontakt med så många av de drabbade som möjligt. I januari 1963 skickar FfdN ut ett upprop för att ta reda på hur många skadade barn och vuxna det finns. Den 17 januari uppmärksammas föreningens arbete av dr Marcel D´Avignon som skriver ett inlägg i Dagens Nyheter om FfdN. Efter en tid noteras det i protokollen att föreningen hittills hittat 131 skadade barn via sitt cirkulär.

Nu arbetar också föräldrarna för att samhället ska ta sitt ansvar och ge de skadade barnen en så bra anpassning ut i samhället som möjligt. Ett av barnen är lille Björn. Han är precis lika vaken och intresserad av sin värld som alla andra treåringar.
"När Björn föddes låg han först sex veckor på lasarett", berättar mamma Ulla Håkansson. Pappa
Sven Håkansson lyfter Björn högt upp mot taket och han skrattar av glädje.
"För Björns skull förmår vi mycket. Vi trodde nog att samhället skulle hjälpa för neurosedynskadade
barnen. Men till dags dato (1963) har vi inte fått den minsta hjälp eller vägledning från det allmänna hur det ska ordnas för dessa barn”.

Lille Björn är pigg och glad, lätthanterlig och godlynt men mamma Ulla kan också berätta om svårigheter. Björn hade oerhörda problem när han skulle lära sig gå. Han kunde inte krypa och när han föll kunde han inte ta emot med armarna. Lille Björn har nött ut tre ishockeyhjälmar som mamma Ulla satt på honom för att skydda huvudet.
"Björn tvingar fram all handlingskraft vi har. Han tvingar oss att tänka på framtiden - hans framtid. Och vi vet att vi måste slåss för att han inte skall bli bortglömd. Men Björn har gett oss ett mål: Att alla neurosedynskadade barn skall få sin rätt tillgodosedd", hävdar Sven Håkansson.

Frågeställningen om Neurosedyn skadar också vuxna i Sverige blir löst av dr Torsten Hafström vid Södersjukhuset i Stockholm. Dr Hafström registrerar och meddelar iakttagelser om ett hundratal fall av vuxenskador som kan sättas i samband med Neurosedyn. Skadorna består i sensibilitetsrubbningar och domningar. Det finns flera exempel på att besvären släppt när man upphört att ta neurosedyntabletterna. Vuxenskadekommitténs uppdrag blir att komma med förslag till åtgärder för att hjälpa de vuxenskadade. Många "vuxenskadade" engagerar sig också med stor kraft i föreningens arbete, t ex Märtha Högland, Susanna Örnerås, Birger Nordwall, Aina Vennerholm, Kerstin Jutheden, May Andersson, Anna-Greta Uhnoo, Soina Enfors, Ulla Stamnes och Sif Bernard. Som mest finns ett fyrtiotal "vuxenskadade" med i FfdN.