Samhället börjar ta sitt ansvar

FfdN inleder vid årsskiften 1962-1963 en stor påverkanskampanj för att uppmärksamma samhället på de insatser som måste göras med stöd bl a av riksdagsledamoten fru Ruth Hamrin-Thorell och riksdagsman Arne Persson i Heden. Den leder till att Neurosedyn-katastrofen och samhällets ansvar diskuteras i Riksdagen. Efter en interpellation om vilka åtgärder samhället är berett att vidta, beslutar Riksdagen att tillsätta en särskild rikskuraror för neurosedynbarnen, Inga-Maj Juhlin. Senare tillkommer resurser för inrättande av sjukgymnast-, arbetsterapeut- och förskollärartjänster. Ett litet antal veckotimmar avsätts också för en barnpsykiater och en psykolog, som gör utvecklingsbedömningar av barnen.

Forskningsresurserna mångdubblades. År 1960 har det årliga anslaget för forsknings- och utvecklingsarbete inom hela det ortopedtekniska området varit 30 000 kronor i Sverige. År 1963 beviljas 100 000 kronor för forskning rörande proteser och andra hjälpmedel för de neurosedynskadade barnen.
År 1967 är totalbeloppet inom protes- och ortosforskningsområdet 700 000 kronor.

Även frågan om ekonomisk ersättning åt de neurosedynskadade blir aktuell. I en motion i riksdagens första kammare den 18 januari 1963 föreslår fru Ruth Hamrin-Thorell en lag om vårdnadsersättning så att skadade barn ska ges möjlighet till vårdnad i hemmet. Hennes förslag går igenom. Ett årligt vårdbidrag på 2 000 kronor beviljas till familjer med svårt handikappade barn och bidraget blir värdebeständigt.

Föräldraföreningens krav på att barnen ska integreras i samhället skapar nya utmaningar för barnhabiliteringen i Sverige. Habilitering av barn med svåra extremitetsskador är något helt oprövat, men nu blir målsättningen att habilitera barnen så långt som möjligt. Eugeniahemmet i Stockholm blir centrum i den vårdapparat som byggs upp för de neurosedynskadade barnen.

Den 12 mars 1963, nästan exakt ett år efter det medicinalstyrelsen gett sin första pressinformation om Neurosedynets skadeverkningar gör Astra ett stort utspel. Astra donerar en miljon kronor till hjälp åt de neurosedynskadade barnen.
I ett intervjuuttalande för Stockholms-Tidningen säger direktör Arne Wegerfelt i Astra att donationen tillkommit utan påtryckningar utifrån eller från de drabbade familjerna. Det är en helt spontan hjälpaktion från företagets sida, säger han.
Direktör Wegerfelt lovar också i intervjun att bolaget ska samråda med vederbörande myndigheter när det gäller donationsmedlens användande och vid prövning av de enskilda fallen ska man också samråda med Föräldraföreningen för de neurosedynskadade.

Emellertid visar det sig att fonden kallad Astras N-fond främst ska främja vetenskaplig forskning.
I paragraferna talas det visserligen om stöd av vård och rehabilitering, i Danmark, Norge och Sverige.
Neurosedynskadade kan få bidrag ur fonden efter ansökningar. Det talas också om "kända behov"
som anledning till bidrag ur fonden.
En styrelseledamot i Föräldraföreningen för neurosedynskadade yttrar i en tidningsintervju:
"Vi låter oss inte köpas till tystnad för en miljon".