Aktuellt för medlemmar


Nu är FfdN:s Livsstilsutbildning för Dig med extremitetsskador avslutat! Till våren 2016 redovisas resultaten här.


Nyheter



Länkar

Kunskapscenter
www.Ex-Center.org

Bräcke diakoni
www.brackediakoni.se

Hjälpmedelsdatabas
www.TipBase.org

Dysnet - The online Dysmelia Network

 

Stor uppmärksamhet runt Neurosedyn i Tyskland

STOR UPPMÄRKSAMHET RUNT NEUROSEDYN I
TYSKLAND I SAMBAND MED 50-ÅRS ”JUBILEET”. 2008-01-20

Den 1 oktober 1957 började firma Grünenthal sälja Neurosedyn under namnet Contergan med den verksamma substansen Thalidomid. I texten har jag valt att genomgående kalla Neurosedyn för Contergan för att undvika förvirring.
Med anledning av det tragiska ”jubileet” har uppmärksamheten varit stor i Tyskland, där det idag lever cirka 2 700 människor med skador orsakade av Contergan
.
Inte sedan dokumentärfilmen ”Contergan: Föräldrarna” (Contergan: Die Eltern) från 2004 av Andreas Fischer - där föräldrar vittnar hur det kändes att bli avvisade från restauranger, eller vara uttittade på grund av sina ”Contergan-barn” (Contergankinder) - visades i tysk TV har det skrivits och debatterats så mycket om Contergan i Tyskland.

Het tysk Contergan-höst

Upptakten till den heta Contergan-hösten i Tyskland var en minnesvaka som hölls natten till den 1 oktober utanför portarna till Grünenthals fabrik på Zweifaller Straße i Stolberg, som ligger nära Aachen.
Först några ord om bakgrunden: Det 1946 grundade läkemedelsbolaget Grünenthal var 1948 det första tyska producenten av penicillin, 1953 forskades Thalidomid fram och man upptäckte att substansen verkade som ett sömnmedel.
Den 1 oktober 1957 började firma Grünenthal sälja Thalidomid receptfritt under namnet Contergan med försäljningsslogan ”Så ofarligt som ett sockerpiller”. Det blev snabbt Tysklands mest sålda sömnmedel. I slutet av 50-talet kom rapporter om missbildade barn, men utan att ett sammanhang sågs med Contergan.

Widukind Lenz kartlade missbildningarna och fann satt Contergan var den utlösande faktorn. Hans kontakter med hälsoministeriet och Grünenthal var dock resultatlösa. Först när en artikel om katastrofen publicerades i tidningen Welt am Sonntag den 26 november 1961 drogs Contergan kort därefter in från marknaden. I Västtyskland hann 5 000 barn födas med missbildningar. Av dessa lever idag 2 700 personer. I DDR såldes aldrig Contergan. I gamla Östtyskand finns heller inga fall.

Minnesvaka i vitt

En grupp Contergan-skadade runt Andreas Meyer från Köln hade per brev fått ihop mer än 100 Contergan-skadade som höll en 12 timmars minnesvaka (Mahnwache) med början på kvällen den 30 september. Vid midnatt när klockorna slog för den 1 oktober lades blommor och kransar ner och ordet ”Contergan” bildades av röda gravljus.
Vita var liljorna, rosorna och hortensiorna i kransarna, vita var nejlikorna som ströddes ut på marken. Vitt är också den färg som symboliserar sorgen.
”Vitt är för oss en färg som symboliserar oskuld, en värdig symbol för oss alla som är offer för Contergan-Katastrofen”, sade en av deltagarna i minnesvakan enligt tidningen Aachener Zeitung.

Ny förening med höga krav

Andreas Meyer har bildat en ny förening med namnet ”Föreningen Conterganskadade och Grünenthal–offer” (Der Bund Contergangeschädigter und Grünenthalopfer, BCG) vars syfte är tvinga Grünenthal att betala ut nya pengar i ekonomiskt stöd till de drabbade.
Andreas Meyer uppmanar till köpbojkott av Grünenthal-koncernens produkter. Värktabletterna Transtec, Zaldiar, och storsäljare Tramal, p-pillret Belara från Grünenthal. Tvätt- och rengöringsmedel från dotterbolaget Dalli-Group, samt parfym- och Aftershave-kollektionerna Tabac, Nonchalance, Tosca och 4711 Eau de Cologne från dotterbolaget Mäurer & Wirtz.
Andreas Meyer har räknat fram att Grünenthal från det att rättsprocessen avslutades till idag är skyldiga de Contergan-skadade mer än 45 miljarder kronor (5 miljarder Euro). I soffprogrammet ”Människor hos Maischberger” (Menschen bei Maischberger) med titeln ” Contergan , ett efterhängset trauma” (Contergan, das bleibende Trauma) i TV-kanalen DasErste den 6 november kl 22:45 upprepar Andreas Meyer kravet på att Grünenthal ska betala 5 miljarder Euro.

Kort bakgrund

En kort bakgrund: Den 27 maj 1968 på Casino Anna i Aachen inleddes rättsprocessen mot Grünenthal. Anklagan omfattade drygt 1000 sidor, och mer än 1200 vittnen hördes. Den 18 december 1970, efter 283 dagars förhandling, kom det till en förlikning mellan den grupp av föräldrar som förde talan och Grünenthal innan domen föll i domstolen.
Grünenthal förband sig att 1971 betala in 100 miljoner D-Mark och 10 miljoner DMark i ränta (totalt cirka 495 miljoner kronor) i en fond som skulle hjälpa de drabbade mot att inga framtida krav någonsin skulle framföras mot Grünenthal, vare sig av föräldrar eller Contergan-barn. Den västtyska staten betalade in ett lika stort belopp.

Tyska skattebetalare står för fiolerna

Sedan 1997 är Grünenthals andel av fondpengarna förbrukade och den pension från Contergan-fonden som många Contergan-skadade idag lever på betalas av den tyska staten. Pensionen betalas ut efter ett poängsystem, där det maximala beloppet är 5 160 Kr (545 Euro).

Sedan det tyska socialbidragssystemet lagts om kan de Contergan-skadade, som inte har ett jobb, få endast 8 500 Kr (900 Euro) i månatligt understöd. De pengarna räcker inte långt i ett land där all bostadsanpassning dragits in, hjälpmedel måste köpas för egna pengar, och där bilstödet är 0 Kr för dem som inte arbetar.

Intresset för Contergan kulminerar

Under en vecka i början av november kulminerade intresset för Contergan i Tyskland. Den länge emotsedda tre timmar långa TV-filmen ”En enda tablett” (Eine einzige Tablette) av den kände tyske filmregissören Adolf Winkelmann, visades uppdelad på två kvällar.

Filmen, som kostat 45 miljoner kronor att producera, har varit föremål för en två år utdragen rättstvist ända upp i högsta instans där man försökt stoppa visningen på grund av ”verklighetsförfalskning”. Överraskande nog är det inte bara Grünenthal som försökt stoppa filmen, utan även den pensionerade advokaten Karl-Hermann Schulte-Hillen som företrädde föräldragruppen under rättsprocessen i slutet av 60-talet.
Till sist blev rättstvisten till en fråga om yttrandefrihet. Produktionsbolaget Zeitsprung är nu noga med att påpeka att filmen är en fiktiv berättelse (På TV-språk Fiction) som bygger på en sann historia och har dokumentära inslag. Från början gällde tvisten 33 scener i filmen där fakta sades vara förvanskade. Grünenthal förklarade sig nöjda med att åtta scener antingen spelades in på nytt, eller klipptes bort.

Handlingen i TV-filmen

TV-filmen ”En enda tablett” handlar om den unga advokatfamiljen Wegener i Köln. 60-talets Tyskland är ett ”tillväxtunder” där allt pekar uppåt. Paul Wegener bildar en advokatbyrå tillsammans med sin vän Horst Bauer.
När Vera Wegener föder ett svårt missbildat barn efter att ha tagit en enda tablett Contergan, på inrådan av sin läkare, är tragedin ett faktum. Läkarna på BB säger att den osmakligt missbildade babyn måste lämnas bort, men Vera och Paul vill annorlunda.
Paul Wegener hade kort tid innan fått ett skilsmässofall där mannen övergivit sin familj därför att hans fru fött ett ”missfoster”. Frun hade också tagit Contergan och när barnläkaren Dr. Lange (Filmens porträtt av Dr Lenz) söker upp familjen Wegener och visar statistik överantalet missbildningar jämfört med försäljningssiffrorna för Contergan börjar advokat Wegener inse att något måste göras. Dr. Lange och Paul Wegener har ett möte med inrikesministern, men möts av en hånfull delegation från Grünenthal som tilltalar ministern med förnamn. Det är kört att med myndigheternas hjälp stoppa Contergan inser de båda. De två letar upp föräldrar till missbildade barn. En gång hotas de med högaffel för att bonden tror Dr. Lange och Paul Wegener kommer från Grünenthal, män från Grünenthal hade försökt muta bonden med pengar för att hålla tyst.
Till sist blir fakta överväldigande och Vera Wegener kan övertala Paul att ställa de ansvariga på Grünenthal till ansvar i en process. Under tiden har Horst Bauers hustru fött ett normalt barn och de två vännerna hamnar i slagsmål när Horst Bauer anklagar Paul Wegener för att låta Pauls fokusering på en ”krympling” driva deras advokatbyrå mot konkurs.

Del två handlar om rättsprocessen

Del två av TV-filmen är döpt till ”Processen” (Der Prozess). Medan Paul och Veras dotter kämpar med sitt handikapp, är rättsförhandlingen i full gång. Horst Bauer företräder numera Grünenthal.
Skickligt spelar advokaten Dr Naumann, utsänd från Läkemedelsindustriförbundet för att bistå Grünenthal, på tid och hoppas på att preskriptionstiden ska hinna gå ut.

Pådriven av inrikesministern utses statsåklagare Feddersen till åklagare i fallet. Feddersen beskriver sig som Tysklands sämste åklagare som aldrig vunnit ett fall. Nu tar han det till sin livsuppgift att hitta fakta som binder de ansvariga till brottet.

Svår vardag med ett handikappat barn

Vardagen med den handikappade dottern Karin är svår. När Karin bjuder på barnkalas kommer inga andra barn och hon isoleras allt mer. En nyinflyttad italiensk granne tar dock kontakt och Karin får en bästis som inte bara är en riktig vän, utan även hjälper Karin i skolan.
I filmen låter Grünenthal en privatdetektiv snoka rätt på komprometterande detaljer om föräldrar som vittnar i rätten.
Inom parentes var just privatdetektiven var föremål för hårda tvister när Grünenthal försökte stoppa filmen. Flera föräldrar berättar idag om att de blivit övervakade av en privatdetektiv. Grünenthal nekar blankt.
Filmteamet kunde inte hitta bevis för någon privatdetektiv under sin research inför filmen. Producenten Michael Souvignier, och hans produktionsbolag Zeitsprung, löste därför det hela så att privatdetektiven i filmens förtexter särskilt lyfts fram som en påhittad person.

Slitningar i äktenskapet

Tillbaka till filmen: Det uppstår slitningar i äktenskapet. När Vera vittnar i rätten anklagas hon för att vara alkoholist och ha druckit under graviditeten därför att ett foto visar Vera med ett vinglas i handen; uppgifterna hade privatdetektiven snokat fram.
Men det är meningsskiljaktigheterna mellan Paul och Vera om hur processen ska drivas som slutligen leder till separation. Vera, andra föräldrar, och Dr. Lange anklagar Paul för att svika barnen om inte processen resulterar i en fällande dom.
Medan Paul Wegener oförtrutet kämpar för en acceptabel uppgörelse för sina mandanter får han hjälp av forskaren Henrik Spiess (Han hette i verkligheten Heinrich Mückter) på Grünenthal, som uppfunnit Contergan, och som nu insett sin skuld, och privatdetektiven som visar sig vara den man som i filmens första del övergav sin familj.

Tiden håller på att rinna ut

Paul Wegener inser att tiden håller på att rinna ut. Det är bara ett år kvar innan preskriptionstiden går ut och Dr Naumanns advokatkompanjon utses överraskande till ny inrikesminister. Under tiden försöker Dr Naumann föra Grünenthals högste direktör Dr Kessler (I verkligheten hette Grünenthals VD Hermann Wirtz) bakom ljuset i en invecklad juristisk taktik för att få ner skadeståndsbeloppet.

Slutet gott - allting gott

Paul Wegener vill ha 100 miljoner D-Mark i en uppgörelse, medan Dr Naumann bjuder 20 miljoner D-Mark. Det handlar om mer än bara Grünenthal, ett litet futtigt företag, menar Dr Naumann, som säger sig vilja rädda hela den tyska läkemedelsindustrin från framtida processer och höga skadeståndsanspråk.
Positionerna är låsta när Paul Wegener låter privatdetektiven överlämna ett kuvert med nya fakta inför ögonen på Grünenthals förhandlare. Kuvertet är tomt, men Grünenthal tror att det är papper från Henrik Spiess. Dr Kessler, Grünenthals direktör, inser att han är förd bakom ljuset av Dr Naumann och skriver själv under förlikningsdokumentet.
När filmen slutar är det jul och Paul Wegener sitter ensam på sitt advokatkontor. Det ringer på dörren, Karin och Vera kommer in och dukar upp en picknick på golvet. Familjen är återförenad. Slutet gott, allting gott.

Dysmelitjej med skådespelartalang

Filmmakarna hade hittat en liten flicka frånBayern – Denise Marko – som med stor bravur spelade den Contergan-skadade dottern Karin.
Ett hemmahos-reportage några kvällar senare visade hur Denise Marko ser på livet.
Hon har dysmeli och är född med stumpar till armar och ett mycket kort ben.
Denise Marko klarar det mesta hoppandes på ett ben, hon berättar i reportaget om hur det är att vara 13 år, skolan, kompisarna, kärleksbekymmer och hennes dröm – som efter filmen är - att söka in på dramaskola och bli skådespelerska.

Höga tittarsiffror

TV-filmen ”En enda tablett” kan inom kort köpas på DVD på webbutiken Amazon.com, eller beställas direkt från produktionsbolaget Zeitsprung på Epostadress info@zeitsprung.de.
Enligt tidningen Mediamagasinet (Das Medienmagazin ) satt 7,27 miljoner tyska TV-tittare klistrade framför rutan när den första delen av filmen sändes den 7 november, naturligtvis dagens högsta tittarsiffra. Också många yngre tittare, 14-49 år, utan anknytning till katastrofen på 60-talet, hade valt TV-kanalen DasErste för att se på filmen - hela 2,18 miljoner!

Del två av filmen sågs av 6,85 miljoner tyska TV-tittare, återigen dagens högsta siffra. Inte ens fotbollsmatchen i UEFAcupenmellan FC Bayern München och Bolton Wanderers lockade lika många, ”bara” 5 miljoner tittare valde matchen framför filmen.

Hård men Rättvist debatt

Contergan var temat för många andra program i anslutning till TV-filmen. I paneldebatten "Hårt men Rättvist” (Hart aber fair) den 7 november kl 21:45 med den mycket kände programledaren Frank Plasberg diskuterade politiker, läkemedelsindustri och drabbade riskerna med nya läkemedel. Under debatten visades inslag om hur andra läkemedel som Lipobay och Vioxx orsakar skador, inslag som visade den nya användningen av Thalidomid mot cancer och lepra, i ett inslag från Brasilien besöktes en mormor som skötte om en liten pojke med svåra missbildningar och man intervjuade Cláudia Maximino.
Brasilieninslaget tycker jag själv är oerhört värdefullt, eftersom situationen i Brasilien överhuvudtaget inte diskuteras bland tyska Contergan-skadade. Hela 4,73 miljoner tyska TV-tittare såg debattprogrammet Hart aber fair i TV-kanalen DasErste.

Mycket gott intryck

I debatten gjorde den Contergan-skadade fotografen Christian Knabe från München ett mycket gott intryck.
Han har skrivit ett öppet brev till Grünenthal och bjudit in till en kopp kaffe och en ”pratstund” utan att gammalt groll ska lägga hinder i vägen.
I debatten säger Christian Knabe att vad de skadade helst av allt vill är att få en ursäkt och ett erkännande av att de är oskyldigt drabbade, men att också finansiell hjälp behövs för att överleva.

Tiger som muren – fram till idag

Under alla år sedan rättsprocessen i slutet av 60-talet har Grünenthal tigit som muren när det handlat om Contergan. Enligt Grünenthal, bevisar förlikningen att Grünenthal inte har någon skuld i frågan, utan att ”tragedin”, som Grünenthal föredrar att kalla epidemin med fosterskadade barn, står att finna i 60-talets samhällsklimat, där kontroll av nya läkemedel var obefintlig. De djurförsök som Grünenthal gjorde innan medlet började säljas var helt tillräckliga, enligt dåtidens regler.

Sedan år 2005 är Sebastian Wirtz (37 år), sonson till Hermann Wirtz, koncernchef för Grünenthal. I en intervju i tidningen Aachener Zeitung den 9 november yttrar sig Sebastian Wirtz för första gången över det – med Wirtz ord - ”sensibla tema” som 60-talets Contergan-katastrof utgör.
Orsaken är det öppna brev han fått från Christian Knabe och som Sebastian Wirtz anser vara en ärlig uppmaning till en öppen dialog utan fastlåsning i oförsonliga krav och fördömanden.

Jätterespekt för Contergan-skadade

I tidningsintervjun beskriver SebastianWirtz Contergan-katastrofen som ett trauma för hela familjen Wirtz. Farfar Wirtz lär ha fått en hjärtinfarkt under rättsprocessen och Sebastian Wirtz uttrycker en ”jätterespekt” för de människor som idag lever med Conterganskador:
”Jag känner mig djupt berörd och har jätterespekt inför dessa människor. Detsom hänt dem gör mig mycket ont (På tyska: ”Es tut mir furchtbar leid, was ihnen passiert ist”, sade Sebastian Wirtz till tidningen Aachener Zeitung.
Samtidigt intar Sebastian Wirtz en mycket klar ståndpunkt när det gäller skuldfrågan: Grünenthal har ett moraliskt ansvar för det som hände på 60-talet. Men Grünenthal har ingen moralisk skuld till att barn föddes med fosterskador.

Tiden är mogen

Sebastian Wirtz är inte negativ till ett möte med representanter för de Conterganskadade, men förutsättningarna för ett möte måste vara ”anpassade” – d.v.s. ske utan medier.
”Tiden är mogen för att uttrycka det man känner i detta sensibla tema, och eftersom Grünenthals pengar i fonden tagit slut kan jag gott förstå de Contergan-skadade uppriktiga önskemål om nya finansiella tillskott”, sade han i intervjun med Aachener Zeitung.
Enligt tidningen betonar Sebastian Wirtz dock att Grünenthal för närvarande inte avser att skjuta till nya pengar i Conterganfonden. Måhända kan Grünenthal skrapa ihop en och annan Euro för att stoppa in i fonden. Läkemedelsbolaget har dotterbolag i 27 länder och sju fabriker. Omsättningen år 2006 uppgick till 7 650 miljoner kronor (813 miljoner Euro) och i Tyskland harman cirka 1 800 anställda, världen rund 4 800 personer.
Grünenthal- koncernen är privatägd av familjen Wirtz. 19 familjemedlemmar delar på ägandet. Enligt tyska kreditupplysningsföretaget Creditreform uppskattas familjen Wirtz förmögenhet till över 27 miljarder kronor (2,9 miljarder Euro), och Wirtz ligger på listan över Tysklands 30 rikaste. Grünenthal har skickat ett positivt svarsbrev till Christian Knabe.
”Jag glädjer mig mycket över denna fina gest”, sade Christian Knabe till tidningen Westdeutsche Zeitung. Mötet ska, enligt tidningen, äga rum någon gång under nästa år.

Reagerar med skepsis

Tysklands motsvarighet till FfdN: ”Riksförbundet för Contergan-skadade” (Bundesverband Contergangeschädigter) reagerar med skepsis på utvecklingen. Förbundsordföranden, Margit Hudelmaier, sade till Aachener Zeitung: ”Jag delar inte denna eufori. Om herr Wirtz tror att det räcker med ett brev, tror han fel. Det är graverande att han väljer att ta upp kontakten först nu när offentlighetens ljus är riktat mot Conterganet i och med TV-utsändningen av filmen”, enligt Aachener Zeitung.
”Jag har varit ordförande i 16 år och under den tiden har Grünenthal aldrig kontaktat oss. Ett möte är realistiskt för när Grünenthal och Wirtz kommer oss skadade tillmötes och utfäster sig till ett förnyat finansiellt understöd”, sade Margit Hudelmaier i intervjun med Aachener Zeitung.
Sebastian Wirtz säger sig, enligt intervjun i Aachener Zeitung, inte ha märkt av någon ökad uppmärksamhet kring Contergan. Grünenthal har endast fått enstaka telefonsamtal och skörden av E-post har bara varit obetydligt större efter visningen av filmen. Det är Christian Knabes brev som fått Sebastian Wirtz och Grünenthal att tänka om, enligt artikeln i Aachener Zeitung.

Ny skadeståndsprocess i sikte?

Kanske finns dock förutsättningarna för en ny juridisk kampanj gentemot Grünenthal?
Bund Contergangeschädigter und Grünenthalopfer, under Andreas Meyer, vill ha en process. Andreas Meyer lär, enligt uppgift, tidigare som privatperson ha försökt väcka talan mot Grünenthal, men fått avslag med hänvisning till förlikningen 1970.
Enligt tidningen "Der Spiegel" håller en brittisk grupp Contergan-skadade med Nicholas Dobrik i spetsen på att förbereda en stämning med skadeståndsanspråk i ”miljardklassen” World Wide mot Grünenthal och alla läkemedelsbolag som sålde Contergan på licens. Pengarna ska fördelas bland de cirka 4 000 nu levande personer världen över som föddes på 50- och 60-talet med fosterskador orsakade av Contergan.
Enligt ”Der Spiegel” är Nicholas Dobrik, verksam i föreningen Thalidomide UK, mannen som för två år sedan tvingadelivsmedelskoncernen Diageo ner på knä – Diageo som köpt upp Distillers, den dåtida brittiska Contergan-Licensinnehavaren. Nicholas Dobrik. fick Diageo att betala ut nya pengar till brittiska Conterganskadade.
I paneldebatten ”Hart aber fair” uppges att de 459 brittiska Conterganskadade får en månatlig pension på 20 700 kronor (2 200 Euro) per månad.
I intervjun med tidningen Aachener Zeitung avfärdar Sebastian Wirtz ryktena om en ny skadeståndsprocess som”Utpressning”.

Sverigebekantingen Klaus Becker

Veckan med TV-inslag om Contergan var inte slut i och med detta. I TV-kanalen DasErste går ett reportage med titeln ” Contergan – offren, advokaterna och företaget” (Contergan – Die Opfer, die Anwälte und die Firma).
I programmet kommer bland andra gamle Sverigebekantingen Klaus Becker från Hamburg till tals. Han ger en in blick i sin vardag med sambo och två barn. Även han förespråkar en ursäkt från Grünenthal och friska pengar.
I reportaget möter tittaren även Stephanie Ritzmann. Hon föddes med korta armar och korta ben. När hon var tre dagar gammal lämnades hon bort till ett barnhem. Stephanie Ritzmann tillbringade hela sin barndom på olika hem och institutioner. Särskild svåra minnen har Stephanie Ritzmann från den tid hon tillbringade på ett hem för utvecklingsstörda.
På grund av sitt handikapp och de senaste årens följeskador är hon förtidspensionär.

En annan sida av historien berättar advokaterna, dels de som företrädde ”Offren”, och som senare hårt kritiserats av Contergan-skadade för att ha spelat under täcket med Grünenthal, och statsåklagarna, som först nu kan genomskåda processkulisserna.
Den pensionerade statsåklagaren Dr. Hans Helmut Günter deltog i processen och säger i reportaget att han är övertygad om att de anklagade ljög om sin delaktighet och sin skuld ända till processens sista dag.

Nobody's perfect

Sist men inte minst avslutades Conterganveckan i tysk TV med ett reportage ”Se på mig” (Schau mich an) av och med den Contergan-skadade filmregissören Niko von Glasow (47 år) som bor i Köln med hustru och två barn.
Sökandet efter lycka och undvikandet av rädslor bestämmer livet för Niko von Glasow. I reportaget bjuder han oss in i sina samtal med föräldrar, syskon, lärare och vänner över sig själv och sitt handikapp. Sonen gör t.ex. klart under en pratstund i soffan att ”det skulle vara jättekonstigt om pappa hade långa armar”
Niko von Glasow har gjort flera spelfilmer och det senaste projektet är en månadskalender med titeln "Nobody's perfect" som ska visa nakenfoton på Contergan-skadade. Elva personer har tagit mod till sig att medverka i almanackan och på så sätt bryta med sin egen negativa självbild som enbart ”handikappade – utan vill även se sig som ”vackra människor”. För att övervinna sin egen ångest måste Niko von Glasow självklart vara med i kalendern. Som "Mr. December" på den sista kalendersidan vill Niko von Glasow bli herre över en av sina största rädslor –att visa sig naken.

Tillbaka till toppen

Tillbaka till toppen