Thalidomid mot leprareaktioner

Batteriet av starka mediciner ger ofta s.k. leprareaktioner. Det är allergiska reaktioner inte på sjukdomen som man skulle tro utan av medicineringen.

Thalidomid ges på WHO:s rekommendation till leprasjuka som har starka leprareaktioner på grund av den medicinska behandlingen. Thalidomid används för att lindra en särskild sorts bieffekt, kallad ENL(Erythema Nodosum Leprosum)typ II, en mycket plågsam komplikation av lepra.

När leprabacillen upptäcktes av G.A. Hansen 1873, var det den första bakterien som kunde kopplas direkt till en sjukdom hos människan. Crawford uppger att Hansen aldrig noterade förekomsten av ENL och det var först 1913 som denna komplikation överhuvudtaget blev beskriven av läkare.

Det är intressant och ganska talande att så sent som 1958 ansågs "lepra-reaktioner" eller, ENL, inte som någon allvarlig komplikation utan sågs mer som ett tecken på att behandlingen hade effekt, säger Colin Crawford.

Otvivelaktligen har förekomsten av ENL ökat markant sedan introduktionen av MDT. Men det har skett en attitydförändring och nu sägs ENL vara livshotande.

Innan thalidomid blev läkemedlet på modet försökte man behandla ENL med kraftiga doser av cortisonpreparat vars biverkningar är mycket väl kända.