Uttalande från Föreningen för de Neurosedynskadade angående statens ersättning

Stockholm 04-10-14

Det är naturligtvis väldigt svårt att mäta livskvalitet i pengar, det låter sig knappt göras. Det som är livskvalitet för den ene, är kanske trivialt för den andre. Dock borde det finnas vissa grundläggande, basala livskvalitetsgrunder, som skulle vara uppfyllda för var och en av oss:
Rätten till hälsa och rätten till en funktionsduglig kropp, givet att naturen har fått ha sin gång och att inget oförutsett händer, eller har hänt. Med oss har något onaturligt hänt: Skadlig substans, i form av medicinen Neurosedyn, har redan i livmodern ändrat vår framtid, med katastrofala verkningar till följd. Medicin som gavs till våra mödrar, som en slags undermedicin, bot mot alla möjliga krämpor under graviditeten, ändrade radikalt utvecklingen av oss som foster. Resten är historia, som det heter.

En del menar att det inte finns något ont, som inte för något gott med sig. Man menar att vi Neurosedynbarn delvis förändrade samhällets syn på handikapp, vi integrerades i många fall i det vanliga skolsystemet, vi syntes ute på gator och torg, o.s.v. o.s.v. Men vem vill betala det priset? Inte vi, inte våra föräldrar. Ingen, tror vi.

En sådan här katastrof får inte upprepas. Det är vi skyldiga kommande generationer. Vi är skyldiga att utöva en strikt läkemedelskontroll, vi är skyldiga att upptäcka skadliga substanser och att omgärda dem med starka restriktioner. Det går kanske inte att bevisa brott av dåvarande Medicinalstyrelsen, men vi tror att man inte levde upp till sina direktiv. Vi tror att man kan tala om århundradets medicinala underlåtenhetssynd.

Efter drygt 40 år ger oss staten ersättning ex gratia, av nåd alltså. En halv miljon för ett helt liv. Vi tror också att man ser den stora underlåtenhetsskuld som ligger bakom denna katastrof. Vi är naturligtvis tacksamma över att denna skuld nu symboliskt löses in.

Vi vill naturligtvis passa på att tacka, å alla neurosedynskadades vägnar, Björn Håkansson och Alf-Peter Svensson för ert fantastiska arbete och envisa kamp för att få staten att ta sitt ekonomiska ansvar för det som hände. Utan er enorma insats hade det aldrig blivit någon ekonomisk ersättning från staten till de neurosedynskadade.

Vi tror också att våra föräldrar känner lättnad och erkännelse över allt det arbete och kärlek de lagt ner på oss. Att de har tagit de största mentala och känslomässiga smällarna är det väl ingen som betvivlar. Känslan av skuld har också funnits där. Det har varit dags för samhället att säga: "Det var inte ert fel, det var vårt". Nu har man sagt det.

Tack.

Publicerad den 7 april 2005 av Styrelsen för Föreningen för de Neurosedynskadade För frågor var vänlig kontakta Björn Håkansson 070-564 13 88 eller Alf-Peter Svensson 070-539 91 33