Förord

Vägledning i vården är tänkt som ett stöd och en vägledning för personer med omfattande extremitetsavvikelser i sin kontakt med vården. När man har skador på armar, ben eller delar därav kan en del undersökningar, behandlingar eller ingrepp innebära bekymmer eftersom normala tillvägagångssätt inte alltid fungerar. Det här materialet kan dels fungera som en broschyr men också som fristående faktablad.

Informationen kan med fördel också användas som stöd till föräldrar som har barn med extremitetsavvikelser samt för vårdpersonal som en vägledning i mötet med dessa patienter. Materialet är tänkt som en vägledning och ett stöd och ska inte på något sätt ses som en ersättning till den medicinska professionens kunskaper. Varje avsnitt innehåller en kort introduktion till det aktuella ämnet följt av råd och tips som kan underlätta för målgruppen. För mer allmän information hänvisas till 1177.se eller till vårdgivaren.

 

Underlaget till texterna har hämtats från 1177.se samt bygger på de 20-tal intervjuer som gjorts med personer i skadegruppen och deras erfarenheter. Samtliga texter är faktagranskade av specialist i allmän medicin.

Under intervjuerna har det framkommit att många upplever att de i större utsträckning kan behöva stå på sig för att få förståelse och gehör för sin situation när det gäller hur prover kan tas, undersökningar genomföras och vad som kan vara bra att tänka på vid behandlingar. Förhoppningen är därför att de här faktabladen ska kunna fungera som ett bra stöd i vården.

Broschyren är indelad i fyra delar:

Personer med extremitetsskador, från födsel eller från sjukdom/skada, anstränger varje dag sin kropp på ett sätt som sliter onaturligt mycket. Varje tillkommande besvär blir en extra belastning och måste alltid tas med i konsekvensanalysen av en behandling. Om det finns behandlingar, ingrepp, undersökningar, hjälpmedel eller dylikt som kan underlätta för vårdtagaren bör dessa användas i första hand. I målgruppen kan det även förekomma andra funktionsnedsättningar som exempelvis hörselskador/dövhet eller synnedsättningar. Det är för dessa individer ännu viktigare att använda hjälpmedel/tolkar som gör att personerna kan göra sig förstådda i en ömsesidig dialog.