Aktuellt för medlemmar


Nu är FfdN:s Livsstilsutbildning för Dig med extremitetsskador avslutat! Till våren 2016 redovisas resultaten här.


Nyheter



Länkar

Kunskapscenter
www.Ex-Center.org

Bräcke diakoni
www.brackediakoni.se

Hjälpmedelsdatabas
www.TipBase.org

Dysnet - The online Dysmelia Network

 

Bilstödet - Reform som inte får raseras

RFV - Inget anpassningsbidrag till extrautrustning
Riksförsäkringsverket, RFV har givit ut nya Allmänna Råd om bilstöd. Här redovisar RFV hur försäkringskassorna ska tolka lagen. RFV har en hård linje att anpassningsbidrag inte beviljas till extra utrustning.
Sedan de nya rekommendationerna kom hösten 1996 med uppmaning till strängare regler vad gäller anpassningsbidrag, har ingen sökande fått bidrag från försäkringskassan för anpassningar som till exempel automatlåda, elhissar eller bensinvärmare. Alla hänvisar till att RFV i de nya allmänna råden inte tycker att de fabriksinstallerade standardtillbehör ska ersättas. Många har överklagat men än så länge har det inte kommit någon prejudicerande dom gällande "fabriksfrågan" från Regeringsrätten.

Regeringen vill halvera bilstödet

Regeringen föreslår dessutom att anslaget för bilstödet till rörelsehindrade ska minskas med mer än hälften under tre år. Nu tas det definitiva steget för att rasera en reform.

Antalet ansökningar sjunker
Sedan reformen infördes 1988 och t.o.m. budgetåret 1995/96 har cirka 36 000 ansökningar om bilstöd prövats av vilka 60 % eller cirka 20 000 beviljats. Antalet beviljade ansökningar var som högst år 1989 då de uppgick till 5 700. Sedan började antalet sjunka och var som lägst, 1 500, år 1994. Antalet ansökningar varierar från år till år, men under de senaste åren har antalet beviljade ansökningar varit ganska konstant, cirka 1 200.

Vid inledningen av den andra sjuårsperioden i oktober 1995 ökade antalet ansökningar liksom antalet beviljade ansökningar. Men de var betydligt färre än vid motsvarande tidpunkt under den första sjuårsperioden. Staten väntar att ansökningarna fördelar sig något jämnare under denna andra period. Regeringen ska också göra en ändring av reglerna så att utbetalningarna för bilstöd för respektive budgetår inte tillåts överskrida budgetramen. Detta sker bl.a. i syfte att få en jämnare belastning på anslaget. En översyn ska göras av anslagskonstruktionen och det framtida stödbehovet då även framtida anslagsnivåer kommer att prövas.
Redan i vårpropositionen drogs över 100 miljoner kronor in. I dag ligger stödet totalt på knappt 214 miljoner. Regeringen föreslår nu 204 miljoner till bilstödet 1988, 78 miljoner 1999 och 93 miljoner år 2000.



Bilstödet räcker inte - allt färre har råd att köpa bil
Regeringen försvarar sin politik med att det successivt skett en minskad efterfrågan av bilstödet och att färre får det beviljat. Denna slutsats är felaktig. Behovet har inte minskat. Snarare har de senaste årens försämringar, begränsningar och urholkningar nu blivit så kraftiga att allt färre har råd att köpa bil ens om de får bilstöd.

Kommer Försäkringskassan att klara handläggningstiden?
Från och med 1998 införs en nyhet på bilstödsområdet. Då måste en person som beviljats bilstöd av Försäkringskassan ta ut sitt grundbidrag inom sex månader från den dag då beslutet träder i kraft. På detta sätt vill myndigheterna undvika klumpvisa anhopningar av bilstödsärenden - t.ex. vid slutet av en sjuårsperiod - som gör att anslagen överskrids.
FfdN sätter fingret på en öm punkt: Vad händer nu när arbetssituationen på Försäkringskassorna blir allt mer ansträngd? Innan man köper bilen och tar ut sitt grundbidrag vill man ju veta vad som kommer att beviljas i anpassningsbidrag. Försäkringskassan kanske inte ens hinner handlägga anpassningsärendet på sex månader. Det är en som ingen har tänkt på. Redan nu överskrids de uppsatta handläggningstiderna med flera månader.

RFV:s dubbelroll
1998 blir det möjligt att få rättshjälp vid en överklagan av socialförsäkringsbeslut, t.ex. beslut om bilstöd. Men då måste det vara motparten som överklagar, dvs RFV.
Vid en överklagan kan man få RFV som motpart. På andra sidan skranket står RFV med egna heltidsanställda jurister, som förutom att försöka vinna målet, ska se till att den enskilde får sina rättigheter tillgodosedda.
FfdN anser att det är en juridisk ironi att RFV både ska se till den enskildes rättigheter när det gäller bilstöd och samtidigt granska hur kassorna efterlever reglerna. RFV bedriver nämligen en veritabel "hatkampanj" mot bilstödet. Det ska vara besvärligt att få bilstöd. Vägverkets tekniska yttranden i bilstödsansökningar viftas numera bort som betydelselösa.

RFV - Låt de handikappade betala anpassningen själva
När det sedan handlar om anpassningsbidraget driver RFV mycket medvetet en helt egen linje: Handikappade som fått bilstöd ska betala all anpassning själva. RFV har bestämt sig för att definitivt sänka bilstödsreformen. De vill inte ha någon dialog utan säger bara: "Visa en överklagning och ett vunnet mål. Då först ändrar RFV uppfattning". FfdN har slutat att ens försöka prata med bilstödshandläggarna på RFV.

Anpassningsbidraget är tjänstemannabeslut
FfdN uppmanar istället handläggarna på Försäkringskassorna att våga ta strid om bilstödet, och då särskilt anpassningsbidraget.
Anpassningsbidraget är tjänstemannabeslut och RFV:s allmänna råd ska enbart vägleda tjänstemannen i tolkningen av bilstödslagen. Men det är handläggaren på Försäkringskassan som beslutar och har det juridiska ansvaret för beslutet.
Handläggaren borde komma ihåg det när hon/han använder standardfrasen: "att det är jag tvingad att avslå...".
Om handläggaren går emot RFV:s tolkning får RFV överklaga och då kan rättshjälp utgå. Idag är det i 99 procent av fallen den enskilde som överklagar. Då tas ofta ärendet inte upp i nästa instans (fallet får inte prövningstillstånd) och RFV tar hem spelet utan strid.

Hur ser handläggarna på Försäkringskassorna på resonemanget?
En vanligt förekommande mening är att den enskilde handläggaren aldrig skulle våga gå emot RFV.
Det är de som bedömer handläggarens lämplighet och om de missköter sig kan licens dras in.
Ett fungerande bilstöd är en rättvisefråga, hävdar FfdN. Det är viktigt att samhället ger stöd för både inköp som anpassning av en bil. Det får inte vara storleken på den egna plånboken som avgör om en funktionshindrad person kan äga och köra sin egen bil.



Ett fungerande bilstöd är en rättvisefråga. FfdN menar att bilen istället ska betraktas som ett tekniskt hjälpmedel för personer där bilen ersätter-, eller kompenserar ett rörelsehinder. Det får inte vara den egna ekonomin som avgör om en funktionshindrad person kan äga och köra sin egen bil. Extra utrustning som automatlåda eller elmanövrerade fönsterhissar, är saker som alla kan ha nytta av. Icke-rörelsehindrade har ett fritt val. För en handikappad kan sådan extratrustning vara absolut nödvändig för att kunna köra bilen.

Lyx för en del - nödvändigt för andra
Extra utrustning som automatlåda eller elmanövrerade fönsterhissar, är saker som alla kan ha nytta av. Men vem som helst behöver inte köpa dem. Icke-rörelsehindrade har ett fritt val. För en handikappad kan sådan extratrustning vara absolut nödvändig för att kunna köra bilen.
För en rörelsehindrad räcker inte inkomsten till för att täcka alla de merkostnader som ombyggnaden medför om han/hon ska betala det mesta själv.

Bilen - ett tekniskt hjälpmedel
FfdN menar att bilen istället ska betraktas som ett tekniskt hjälpmedel för personer där bilen ersätter-, eller kompenserar ett rörelsehinder.
FfdN anser att inskränkningarna är ogenomtänkta och dessutom saknas förankring i gällande lag eller förarbetena. En strypning av bilstödet kan istället bli kostsamt både för stat och kommun. Alla resekostnader försvinner inte för samhället, en stor del kommer att flyttas till andra plånböcker som betalar t.ex. färdtjänst.



Tillbaka till toppen

Tillbaka till toppen